Hej!

Nu är vi hemma från årets andra VM-tävling. Johan tvingades bryta första tävlingen i Italien, efter bara 4 varv, så det här var hans första riktiga tävling i nya båten. Tävlingen gick i Klaipeda i Litauen, mindre än 5 mil från den ryska enklaven Kaliningrad där ryska Östersjöflottan har sin hemmahamn.

Kaliningrad har en betydande militär kapacitet, inklusive flyg och missiler. Bland annat finns det mobila robotsystemet Iskander, som har en räckvidd som når långt in i Baltikum, Polen och delar av Sverige. Förutom alla vapen finns det 25 000 ryska militärer på plats.
Litauerna är ju vana att ha ett krigförande lands militärer så nära så de bryr sig inte så mycket och det var faktiskt så att vi inte märkte av den obehagliga närheten.

Resan gick med färja från Nynäshamn till Ventspils i Lettland, därifrån åkte vi till en stad c:a en mil söder om Riga och hämtade upp teamets 5:e medlem som bor där. Sedan fortsatte vi åt sydväst ned till Klaipeda. Vi kom fram till tävlingsplatsen på torsdag eftermiddag, vi började som vanligt med att bygga upp vår depåplats. I depån träffade vi vår ungerska vän Elek Kozma som driver ett reklam- och textilföretag hemma i Dunaujvàros. Han hade med sig innerväggar till vårt tält. Där kan vi exponera våra sponsorer och sen ser tältet mera ombonat ut än bara de vita väggarna som vi har haft tidigare.

På torsdagen besiktades båtarna så att de var klara för fri träning och tidskval på fredagen. Banan var godkänd för max 20 båtar men det var 23 team på plats. Det betyder att tre måste kvalas bort.
Det skedde på så sett att förarna delades upp i två grupper (12 + 11) varifrån de totalt 14 snabbaste gick vidare till nästa kvalomgång, Johan ingick i andra startgruppen och gick direkt vidare till huvudracet med 12:e bästa tid.
De som inte gick vidare fick köra ett återkvalsrace där de 6 bästa fick starta i huvudracet.

Under fria träningen och tidskvalet blåste och åskade det våldsamt. När Johans grupp skulle starta var åskvädret rakt över tävlingsplatsen. Att sitta i en kolfiberbåt ute på vattnet i åskväder är inte att rekommendera. Tävlingsledningen tog det kloka beslutet att vänta tills åskvädrets centrum hade passerat innan båtarna tilläts starta. Det var tur, för under uppehållet slog åskan ned alldeles utanför tävlingsområdet. Det var några mekaniker som stod på startbryggan med båtshakar av aluminium. Flera sa efteråt att de kände elstötar från vattnet via båtshakarna upp i händerna.

Det var inte bara blåst och regn som störde körningarna, ibland kom det yrkestrafik som skapade vågor. Vågorna träffade stenkajerna och studsade tillbaka in i banan och gjorde den svårhanterad. Att köra riktigt fort i de förhållandena var inte möjligt. Det gällde att använda små propellrar så att man åtminstone hade bra acceleration. Vi satte på den minsta propellern vi hade men även den var för stor. Det tillsammans med att Johan fortfarande är ovan med båten gjorde att han fick kämpa för att få några bra tider. Det gick bättre ju mer han körde och han slutade med fältets totalt 12:e tid och var därmed vidare till finalracet dagen efter.

Lördagen började med ”shake down”. Nu var förhållandena annorlunda och vår minsta propeller passade bättre. Johan sänkte sin snabbaste varvtid med nästan 2 sek. Återkvalsracet gick mitt på dagen, nu avgjordes det vilka sex förare som skulle få starta tillsammans med de fjorton som var klara sedan dagen före. Johan var ju klar så han och vi andra agerade åskådare. En kul upplevelse då man inte behövde stå och vara nervös.

Huvudracet skulle starta kl. 17,00. Fram till dess började vi plocka ihop vår utrustning och lasta så mycket i bussen som möjligt. Vi behövde komma i väg så fort som möjligt för vi hade en färja bokad i Ventspils kl. 23,30 och vi hade c:a 2 timmar och 45 min körtid till färjan. Helt plötsligt fick vi veta att racestarten hade skjutits upp 40 min. och även antalet varv hade ökats, vilket skulle göra våra möjligheter att hinna med färjan ganska dåliga.

Efter yttereligare försening så låg till slut alla 20 båtarna uppradade vid startbryggan. Vinden hade tilltagit en del och ganska många vanliga båtar hade kört fram och tillbaka i banan så nu var det gropigt igen.
Jag nämnde tidigare att vi har velat haft en mindre propeller men vi fick göra det bästa av det vi hade. Johan startade som tolva vilket nästan är mitt i fältet. Som väntat tappade han ett par platser på väg upp till första bojen då andra hade bättre acceleration. Platser som han lyckades ta tillbaka med hjälp av hård körning i de två första kurvorna. Mitt inne bland alla båtar är sikten nästan noll då det sprutar massor med vatten från framförvarande.

De första varven är väldigt hetsiga men som tur var hände inget allvarligt. Loppet blev sedan lite mera statiskt med ganska få omkörningar. Johan förlorade distans till de framförvarande ut ur kurvorna men tog sig närmare i slutet av rakorna.
Då det var svåra förhållanden var alla lite försiktiga så det hände inga stora saker. Lite småsaker inträffar alltid men det får man leva med.

Nu gällde det att plocka ihop allt väldigt snabbt och komma iväg till färjan. Vi satte nog rekord i att lasta tält och båt så att vi kunde starta mot Ventspils. På vägen upptäckte vi att vi hade tagit fel på färjans avgångstid, det var inte 23,30 utan 23,00. Nu hade vi missat en halv timma till. Vi körde så fort vi kunde och tog vissa risker vad gällde främst hastighetsbegränsningarna. När vi hade 25 min kvar enligt GPS:en så ringde vi terminalen och försökte prata till oss ett tillstånd att komma för sent. Svaret var ”ni får 10 minuter”.

Utan att gå in på några detaljer om vem som körde och hur denna person körde så kan vi väl bara konstatera att det inte var många trafikregler som följdes. När vi kom till färjan höll dom på att stänga bomen till påkörningsrampen. Normalt skulle vi backa på men det skulle det ta för lång tid, det var bara att direkt köra ombord och sedan fick vi backa av i Nynäshamn. Innan vi hade hunnit lämna bilen hade de börjat vinkla upp påkörningsrampen.

Nästa tävling skulle vara i Norge om 3 veckor men den är inställd så nu har vi 1,5 månad ”ledigt” innan vi skall åka till norra Italien för årets tredje VM-race. Under den tiden skall vi förutom att ligga och testa olika saker på båten också försöka skaffa delar som saknas för att bygga ihop en tredje motor.

Hälsningar