Hej!

Nu har vi kommit hem från Brindisi i södra Italien, en resa på totalt 600 mil. En resa som innehöll en del oplanerade händelser.

Om vi börjar från att vi startade hemifrån så fungerade allt som det skulle de först 40 -50 milen, sedan slutade AC:en i bussen att fungera och det var värmebölja nere i Europa. Temperaturer på mellan 35 – 40 grader skulle vi möta längre söderut. Det var inte mycket vi kunde göra åt det just då utan det var bara att fortsätta söderut.

Vi vande oss så sakteliga med temperaturen i bussen, men det var inte skönt. Vi fortsatte genom Danmark, Tyskland och Österrike via Alperna in i Italien.

När vi hade kommit 25-30 mil in i Italien började det låta konstigt från motorn i bussen, Vi åkte in på en bensinmack för att undersöka vad det var som lät. Det var inte svårt att hitta felet. Det var multiremmen som driver vattenpump, generator, AC och servo som var på väg att ge upp. Det var bara att ringa bärgare. Vi och bussen kördes till en uppställningsplats med verkstad. Den var stängd för dagen.

Första problemet var att hitta någonstans att övernatta. I de här trakterna finns det flera små familjedrivna hotell. Första hotellet vi kontaktade var stängt, det andra var också stängt men efter lite övertalning på engelska och lite italienska så öppnades två rum.

På morgonen lyckades vi få hjälp av hotellägaren att skjutsa oss till den närmaste Mercedesverkstaden, tyvärr hade de inte någon passande rem till bussen men de ringde en annan verkstad och lyckades beställa en.

Det snabbaste sättet för oss var att åka och hämta den. Det slutade med att vi for omkring i det vackra Toscana i c:a 3 timmar innan vi hade en rem och kommit tillbaka till bussen.

Verkstaden skulle ha beställt en rem men hade inte gjort någonting så Svenne och Johan bytte remmen själva. Vi startade, 15 timmar försenade, de sista 75 milen mot tävlingsplatsen, Brindisi, långt nere på italienska klacken.

Vi kom fram till tävlingsplatsen sent på torsdagskvällen. Resten av teamet, två från Finland och en från Ungern väntade i depån. För att slippa resa racingtältet i gassande sol, det var värmebölja i södra Europa, så gjorde vi det på natten så att det var klart på fredagen, som är en dag då båtarna besiktas och depåplatsen görs i ordning, det är också vissa möten inför tävlingen.

På lördag skulle fria träning genomföras men det var inte bara varmt det blåste också så mycket så att tävlingsledningen bedömde det för farligt att köra efter den tidplan som hade gjorts upp. Man beslutade att skjuta upp träningen till lördag kväll då det skulle blåsa mindre. Det blev mycket tid över och Johan passade på att ”vila sig i form”.

På kvällen var det möjligen lite bättre men det var fortfarande tufft. Det blev några hårda landningar för Johan när han smällde in i någon extra stor våg. Vi var väldigt osäkra på vilka propellrar som skulle passa till nya båten. Johan hade bara kört båten hemma i c:a 15 minuter och vi hade inte hunnit testa.

Vi provade fyra propellrar, man byter i vattnet och bytena fixades av våra finska teammedlemmar, och allt fungerade OK, när vi satte på den femte propellern och Johan åkt ut så larmade motorn för att en minut senare stanna. Johan blev bogserad till upptagningen.

Under träningen hade det varit sådana vågor så Johan hade dykt i en kurva så att en pontonspets och dess infästning var skadad, så det behövde plastas lite men det stora problemet var att konstatera vad det var för fel på motorn.
Vi konstaterade att generatorn hade slutat ladda och spänningen var så låg i batterierna så elektroniken i motorn stängde av. Sent på kvällen var allt fixat inför söndagens ”varm up” och race.

Vi hade tidigare vägt båten och visste att den var lätt, faktisk lite under minimivikten, så vi var tvungna att anpassa bensinmängden så att vi hade lite extra bensin kvar efter race. Ett alternativ till att ha för mycket bensin kvar är att vi i stället balanserar båten med blyvikter.

Tidsträningen flyttades till söndag morgon, fortfarande var det hård vid som störde tidskvalet. Johan blev snabbare ju mer han lärde känna båten. Det är bara många timmar i båten som gäller. Man hinner inte tänka på vad som skall göras i olika lägen, det måste sitta i ryggmärgen. Johan slutade på 13:e plats i kvalet.

På eftermiddagen kallades det till ett möte där det diskuterades om det fortfarande blåste för mycket för att genomföra tävlingen. Det fanns naturligtvis olika uppfattningar om det var för farligt eller inte. Till slut bestämdes det att racet skulle bli av men med rullande start med båtarna på rad efter en ”paceboat”. På så sett blir det inte så trångt i första kurvan och därmed mycket säkrare.
Racet startade nästan en timma försenat. Även om man försökte reducera riskerna genom att genomföra en rullande start så skedde det naturligtvis lite olyckor men som tur var inget allvarligt. För Johan tog racet slut efter 4 av de 30 varven som skulle genomföras. Motorn tappade nästan all kraft, den orkade bara varva 3500 varv av de normalt 8000 som den skall varva när allt är OK. Det betydde att Johan var tvungen att ta sig till depån och avbryta racet.

Det var bara att packa ihop depåutrustningen och lasta den i bussen samt surra fast båten på trailern. Nu återstod det att ta en dusch och starta de 300 milen hem till Eskilstuna.
40 timmar senare backade vi ned båten på gården i Hällby. Bra kört Svenne och Johan.
Dagen efter att vi kommit hem åkte vi ut till Sundbyholm för att test och försöka hitta felet på motorn.

Att försöka testköra båten i detta väder var inte att tänka på. Vi fick lägga på en bromsskiva och testköra motorn i sjösättningsrampen. Det var en högtryckspump i motorn som inte ville vara med längre. Tyvärr var det ett sådant fel som var svårt att upptäcka då pumpen levererade ett varierat tryck, ibland var det OK för att efter en stund inte leverera det den skulle. Vi bytte pumpen sedan verkade det vara fixat.

 

Hälsningar