Hej

Efter att vi kommit hem från Tönsberg där vi tvingades avslutade racet genom att bryta då motorn varnade om låg oljenivå och gick ned i ”safe mode” så har Johan jobbat hårt med att finna felen både på oljesystemet och power trim pumpen.
Efter tester av ingående delar i oljesystemet visade det sig att en komponent inte gjorde vad den skulle, så den byttes ut. Förhoppningsvis var det bara det felet så att vi slipper sådana larm i fortsättningen. Vid tester på land efter reparationen har det sett OK ut.

Powertrimproblemet var mera omfattande än vi trodde. Det var flera fel som samverkade så det var svårt att få ett riktigt grepp om vad som var fel. Vi hittade, efter bra information från Svenne Bengtsson (racingmekaniker i Dingtuna), vad som verkade vara bovarna i dramat. Johan har, genom att ta delar från andra pumpar, plockat ihop två som efter kontroller verkar fungera som de skall.

Nu skall vi bara fylla upp med det som gick åt i Tönsberg av förbrukningsdetaljer samt göra oss klara för resan till Klaipeda i Litauen.
Det är med lite blandade känslor vi åker då Klaipeda bara ligger 10 mil norr om Kaliningrad där Ryssland har en stor marinbas med bland annat kärnvapen, men vi får hoppas att ryssarna har annat att syssla med än att bry sig om södra Litauen.

När vi kom fram till depåområdet började vi som vanligt med att bygga upp vår depåplats som skulle fungera som vårt hem i tre dagar och där vi skulle mecka båt och motor, laga och äta mat samt i mån av tid umgås med diverse personer.

Under första fria träningen där vi testar propellrar och balansen i båten så stoppades träningen efter bara några minuter. Tävlingsledningen beordrade flyttning av vissa rundningsbojar p.g.a. båtarna flög för mycket i de vågor som hela tiden rullade in i banan och gjorde att det var risk för att båtarna efter en flygtur skulle kunna landa in i betongkajen. Nu flyttades banan längre ut så att säkerheten för krock med kajen minskades men det var naturligtvis fortfarande lika svårkört.

Efter 24 minuters körning fick Johan tillbaka det oljelarm som vi trodde att vi hade lyckats reparera efter förra tävlingen. Det var bara att ta upp och börja mecka igen. Den här gången hade vi tur att ha Svenne Jansson med oss. Svenne jobbar på Mercurys huvudkontor i Sverige och bland annat utbildar han underleverantörer i funktion och reparation av Mercurymotorer.

Han plockade isär hela oljesystemet utan att hitta något uppenbart fel. Som sista åtgärd sågade vi sönder ett oljefilter för att se hur det såg ut. Svenne hade en misstanke att det kunde bero på oljan vi använde. Han hade en information om att vissa motorer fick sådana problem som vi hade när man använde just den här typen av olja.
Det var inte oljan i sig som var problemet då det är en olja som rekommenderas till vår motor och som vi har använt under lång tid tidigare. Problemet var att en viss batch av den aktuella oljan hade en förorening som efter att man kört igenom ett visst antal liter i filtren så fylldes de med partiklar så att det blev stopp.
Förutom stoppet i filtret så var det en backventil som hade tveksam funktion. När vi hade bytt filter, backventil och oljekvallitet så sjösatte vi båten igen och testade med en bromsskiva i stället för propeller.

Under fortsatta körningar visade det sig att problemet äntligen verkade vara löst. Tack Svenne, utan din information och kunskap hade vi inte fixat det här.
På fredagseftermiddagen var det kvaltävlingar. Kvalet handlar om att få så bra startspår som möjligt. Det går till så att i Q1 kör alla 20 förarna samtidigt och de 15 snabbaste går vidare till Q2 och de 6 snabbaste i Q2 gör upp om de bästa startspåren i Q3.

Johan gick vidare från Q1 med den 7:e bästa tiden. Han satte sin snabbaste tid på det allra sista varvet. Hela kvalet var ett stort lotteri. Om man lyckades undvika de allra största vågorna så fick man en bra tid. Att flyga går saktare än att vara kvar i vattnet.
I Q2 lyckades inte Johan hitta några fria varv, antingen var det någon konkurrent i vägen eller också var han mer i luften än i vattnet. Han slutade på 13:e plats som också blev hans startspår.

På lördag eftermiddag var det kö i depån när alla båtar skulle i vattnet för att köra Litauens Grand Prix
Racet omfattade 38 varv som motsvarar c:a 35 minuters krig mot de svåra förhållandena eller nästan 7 mils körning på vatten som mest liknade en nyplöjd hårdfrusen åker.

Johan hade startspår 13 (mitt i smeten), i mittenspåren blir man alltid nedsprutad och man har väldigt svårt med sikten. De första varven gäller det mest att ”överleva” så att man, när det blir lite mer plats, kan börja attackera. Johan fick en bra start men blev nedsprutad och uttryckt i första och andra kurvan. Efter första varvet var han nere på 15:e-16:e plats.

Varefter racet gick vidare blev Johan snabbare och snabbare men med det startspåret går det inte att göra så mycket, han slutade på 11:e plats.Det som var bra var att ingen krockade eller slog runt, men det blir ofta så när det är svåra förhållanden. Förarna vet hur lätt det är att råka illa ut så de är lite försiktigare än vanligt.

Efter att väldigt snabbt plockat ihop hela vår depåutrustning samt att tält och båt var stuvat på trailern och i bussen så startade vi den tre timmar långa resan till Ventspils i Lettland för att hinna med färjan till Nynäshamn redan på lördag kväll i stället för söndag kväll som var vår bokning.

Allt klaffade på resan, vi lyckades boka om färjan till lördag kväll i stället för söndag, tre timmarsresan tog bara drygt två och en halv och vi klarade ombordskörningenstiden med mellan 10-15 minuter till godo.

Det var ett ganska svettigt och slutkört team som tog sig en välförtjänst dusch och en kall öl på färjan.
Tack Svenne, Kjelle och Johan för bra jobb under helgen.
I samband med våra oljeproblem tog vi kontakt med en annan leverantör för att se vilka möjligheter det fanns för ett samarbete. Det resulterade i att vi nu har en uppgörelse med
Vi hälsar SMÖRJTEKNIK NORDEN AB välkomna in i gruppen av våra samarbetspartners.

Hälsningar