För ett drygt dygn sedan kom vi hem från Antwerpen i Belgien, en resa på 160 mil som tog 19,5 tim. En resa som var helt onödig då arrangören inte var i närheten av färdig med det som måste finnas för att kunna arrangera en båttävling. När vi kom fram i torsdags så ville vi som vanligt bygga upp vår depåplats. Allt skulle vara under ett gamalt gigantiskt skärmtak som läckte och höll på att rasa sönder på vissa ställen. Det stora problemet var att det inte fanns någon plan över hur teamen skulle stå. Det blev ju så klart en huggsexa om de bästa platserna. När depåchefen äntligen kom så fick i stort sätt alla flytta sina tält och bilar. Det löste sig så på kvällen var vår depåplats klar.

På fredagen genomfördes säkerhetsbesiktningen utan några problem. Fram på eftermiddagen började vi fråga efter när banan skulle läggas ut. Tydligen hade arrangören tänkt sig att banan var ett antal befintliga fasta sjömärken, en del i hårdplast och andra i stål. Man kan ju lätt tänka sig vad som händer om en båt kommer i 200 km/tim och krockar med en stålboj på några hundra kilo. Förarna vägrade naturligtvis att tävla med dessa bojar. Det låter ju enkelt att byta ut bojarna mot de vanliga lätta plastbojarna som vi alltid har. Problemet var bara att för att få bort de fasta bojarna var man tvungen att använda en stor bogserbåt med en kran ombord och den var upptagen med andra jobb.

Medan vi väntade på den så dök nästa problem upp. Arrangören hade inte ordnat den tilläggsförsäkring som måste finna så att alla deltagare uppfyller alla försäkringskrav. Alla väntade och fredagen tog slut. Lördagarna är normalt den jobbigaste dagen då en massa saker skall ske såsom fri träning och kval. Det fanns fortfarande ingen bana att åka på så alla gick omkring och väntade.

Till slut hade man fått i en bana så att förarna kunde starta en fri träning. Normalt testar man ett antal propellrar under den tiden men på den här platsen gjorde tidvattnet att ytan höjdes och sänktes nästan 6 meter. När vattennivån ändras så mycket så flyttar sig många miljoner kubikmeter vatten med en fart på c:a 5 till 7 knop. Att i dessa förhållanden bara lyckas hålla båten stilla vid bryggan är ett vågspel, att sedan seriöst kunna genomföra tester av propellrar var inte att tänka på. Efter att alla hade testat ett antal varv så var träningen slut och den kvalificering som var tänkt att genomföras hann man inte med utan den flyttades till söndagen.

På söndagsmorgonen skulle tidskvalet genomföras. När allt var klart att börja så kom moder natur på att det var dags att testa ett åskväder som inte var av denna värld. Det blixtrade och regnet fullkomligt vräkte ned. Så småningom slutade det att regna och halva startfältet släptes iväg för att sätta så snabba varvtider som möjligt. Bästa tiden kommer att ge bästa startplatsen i tävlingen. Efter halva tiden slog en båt runt så att man var tvungen att avbryta kvalet.
När nästa halva av fältet skulle ut och köra sitt kval kom hamnpolisen och sa att nu är tiden slut ingen får åka på 2,5 timmar.

Under dom timmarna hade det blåst upp så att det inte gick att köra något mer. Då försökte man flytta fram allting till efter kl. 16:00 då man förväntade sig att det skulle lugna sig. Nu fick vi två nya negativa informationer, räddningsteamets ledare bedömde förhållandena så farliga och svåra så han kunde inte garantera förarnas säkerhet om man var tvungen att plockat ut någon från en båt som ligger upp och ned.

Samtidigt kom hamnpolisen med beskedet att ingen racing fick genomföras efter 14:00. Det var bara att packa och åka hem igen. Så här får det naturligtvis inte vara utan nu måste man sätta sig ned och styra upp hur en tävling skall säkras av även om det dyker upp oförutsedda händelser. Sedan får inte myndighetspersoner vara så fyrkantiga att dom inte kan tillåta 20 minuters körning utanför tidsschemat. Det var nämligen det som hade behövts för att få till en startuppställning.

I detta läge har det troligen ändå inte hjälpt då räddningsteamet inte kunde jobba som dom brukar på grund av strömmar, vågor och stark vind.